Janne och AnnGreths fadderflicka Paulina var 6 år 1993. Hon är idag utbildad lärare.

På bilden håller Janne hennes son.

Hur det började

Många har frågat oss hur Chigambas startade och varför just i Gambia? Det är inte lätt men jag ska här försöka sammanfatta vad som hänt sedan starten.

1993 reste vi (Janne och AnnGreth Wickman) till Gambia för första gången. Det var en semesterresa och vi hade bestämt innan vi reste att vi skulle hjälpa ett fattigt barn med utbildning och därmed till en bättre framtid. På hotellet där vi bodde mötte vi personal från Svensk-Gambianska föreningen som hjälpte oss att finna en flicka som behövde ekonomiskt stöd för att kunna gå i skola.

När vi 1995 på nytt reste till Gambia träffade vi åter samma personer men de hade då startat upp en egen organisation som de kallade Cysarda. De bad oss om hjälp att skaffa sponsorer i Sverige men vi upptäckte ganska snart att det inte var riktigt på detta sätt som vi ansåg att en hjälporganisation skulle drivas.

Tanken föddes då att starta upp en egen organisation så vi kunde forma våra egna regler för hur den på bästa sätt skulle hjälpa de allra fattigaste barnen till skolgång. Vi beslöt oss för att försöka och bestämde att organisationen skulle heta CHIGAMBAS (CHildren In GAMbia BASse). Vi var då framme vid 1996 och utöver oss båda bildades CHIGAMBAS av Ma-Lou Mathias och Maj-Lott Jonsson.

CHIGAMBAS skulle vara en ideell förening utan vinstintresse och dessutom vara politiskt och religiöst obunden. CHIGAMBAS skulle verka för:

• Att höja livskvaliteten för fattiga barn
• Försvara barnens rättigheter
• Hitta sponsorer till barn som inte har ekonomiska förutsättningar att gå i skola
• Stödja föreningens arbete i Gambia.

CHIGAMBAS anser:

• att alla barn har rätt till utbildning
• att barns framtid bygger på utbildning
• att hjälp till självhjälp är viktigt vilket också stärker självkänslan hos dessa människor.

Vi reste till Basse, 40 mil från kusten första gången 1996 och träffade då Haddy Njie och Lamarana Jallow. Vi talade om hur vi hade tänkt oss att CHIGAMBAS skulle verka i Basse. Haddy och Lama tyckte att vår idé lät bra och accepterade att jobba för organisationen.  Idén var att bedriva förskola i Mansajang och vi fick låna en byggnad där vi startade upp verksamheten med ett antal femåringar som vi också hade hittat sponsorer till i Sverige. Vi hade mycket dålig ekonomi så barnen fick börja skolan utan varken bänkar eller stolar men vi fick ganska snart hjälp med att snickra ihop ett antal. Vi beslutade att CHIGAMBAS skoluniform skulle vara lila och barnen fick var sin uniform.

Byn Kaba Kama hade under ett antal år blivit lovad en skola, därför var det här som CHIGAMBAS nya skola skulle byggas. 1997 var den nya förskolan färdig, målad gul och blå. Skolan innehöll två klassrum samt ett förråd och lärarrum. Vi registrerade 25 st femåringar och 25 st sexåringar. I Sverige hade vi samlat skolbänkar och fick ekonomisk hjälp att sända dessa med en container till Basse. Alla barnen fick var sin skolbänk och stol. 1998 stod även nya toaletter färdiga.

Styrelsen jobbade hårt i Sverige för att stärka CHIGAMBAS ekonomi. Några ungdomar i Sverige kom med idén att göra en galaföreställning med sång och dans. Idén genomfördes och 6000 personer köpte biljetter till de 14 föreställningarna! Alla pengarna, 100 000 kr gick till CHIGAMBAS! Detta var ekonomiskt sett en stor framgång. Vi kunde nu fortsätta våra planer på byggnationer i Basse.

En diskussion med Mansajangs bykommitté inleddes. CHIGAMBAS förslag var att om föreningen fick den dåliga byggnaden och att tomten registrerades på CHIGAMBAS så lovade vi att renovera byggnaden och fortsätta driva förskola där. Diskussionen blev kort, bykommittén tyckte idén var mycket bra och renoveringen påbörjades. Då byggnaden var stor och vi insåg att det skulle bli dyrt med denna renovering så la vi det på en två års plan. Två år senare var förskola nummer två färdig. 25 femåringar och 25 sexåringar kunde nu påbörja sin utbildning. Även ett gästhus i samma byggnad blev färdigställt.

I Manneh Kunda hade en annan organisation påbörjat bygget av en skola men inte haft ekonomiska förutsättningar att färdigställa denna byggnad. 1998 fick CHIGAMBAS överta den halvfärdiga byggnaden och även denna tomt registrerades på CHIGAMBAS. Färdigställande av skolan påbörjades och något år senare var förskola nummer tre färdig. Även här registrerades 25 femåringar och 25 sexåringar och jobbet i Sverige att hitta sponsorer till dessa påbörjades. CHIGAMBAS kontor som vi hyrde i Basse flyttades till ett rum i skolbyggnaden i samband med att skolan var färdig.

För att lösa elproblemet inköptes en solenergianläggning. Håkan Persson, en svensk man bosatt i Gambia och utbildad elektriker hjälpte oss med detta. När denna anläggning var klar hade vi ström till några lampor, fax och skrivmaskin. Solenergianläggningen fungerar än i dag.

Vi fick information om att många barn fick gå till skolan utan någon frukost. Kunde vi göra något åt detta? Ett sätt var att bygga kök på skolgården och att barnen skulle kunna få ett mål mat om dagen. År 2000 hade vi fått tag på en del villiga sponsorer i Sverige och kunde genomföra vår idé. Idag får 360 barn mat varje dag. Pengarna räckte även till att bygga murar runt alla tre skolorna.  2001 genomfördes byggnationer av solskydd/regnskydd för barnen där de skulle äta sin mat. I Manneh Kunda byggdes också ett hus för vår egna skräddare. Nu var det 300 skoluniformer/år som skulle sys.

Föreningen växte och vår kontorspersonal hade det trångt. Därför beslöt vi 2004 att påbörja bygget av ett nytt kontor i Manneh Kunda. I denna byggnad skulle även ett gästhus byggas. I november 2005 var det stor invigningsfest. I samband med detta utökades och flyttades solenergianläggningen till denna byggnad. Samma år tillverkades och monterades vattenmagasin upp för att säkerställa att vi hade vatten, i första hand till matlagningen. En sponsor i Sverige donerade 2006 10 000 kr och hon ville att vi skulle bygga duschar så att barnen kunde duscha en gång i veckan eller när behov uppstår. De blev färdiga samma år, två för flickor och två för pojkar.

2007 krävde WFP att vi skulle ha tre- och fyraåringar på skolan om de skulle hjälpa oss med ris. Vi beslöt att utöka antalet barn på våra tre skolor med 25 st treåringar och 25 st fyraåringar och på så sätt hjälpa dessa barn med ett mål mat om dagen. Vi byggde i samband med detta små hus för att de minsta barnen skulle ha någonstans att vila vid behov. Tyvärr avbröt WFP sina risleveranser efter bara ett år, enligt dem själva på grund av nya regler. CHIGAMBAS fick nu bekosta riset själva till en kostnad av över 50 000 kr/år. Det blev ett stort ekonomist bakslag för föreningen. Vi försöker trots detta fortsätta utspisningen av våra barn.

Våra elever började nu bli äldre och alla klarade inte att passera klass nio. Dessa elever ville CHIGAMBAS på något sätt hjälpa till en yrkesutbildning. Det fanns en yrkesskola men i ett mycket dåligt skick. En uppgörelse med ägaren gjordes. Om hon lät våra elever gå på skolan till en rimlig kostnad erbjöd CHIGAMBAS att hjälpa till med att reparera yrkesskolan. Denna reparation blev klar 2008 till en kostnad av c:a 60 000 kr.

Under senare år har en hel del fasta lekredskap tillverkats såsom gungor, fotbollsmål, balansredskap mm. Köksträdgårdar har anlags på alla skolgårdarna och det som odlas här kan vi använda i våra kök. CHIGAMBAS har sedan 1996 sett till att över 2000 elever får eller har fått skolundervisning. Några av dessa elever jobbar idag för CHIGAMBAS. CHIGAMBAS hjälper också till med ekonomiskt stöd för de av våra lärare som vill vidareutbilda sig. De största intäkterna kommer från faddrar som betalar en avgift för ”sitt” barn i Basse. För denna avgift lovar vi faddern att ”deras” barn får skolbyggnation, undervisning av utbildade lärare, skriv- och läroböcker, skoluniform och mat varje dag på våra förskolor. Betyg sändes till sponsorn varje år som bevis på att eleven har varit i skolan. CHIGAMBAS följer i bästa fall eleven till klass 12.

Janne Wickman